tisdag 19 maj 2009

Rågsuren Mulle - surdegen som sa pang!




Det är så pass roligt att baka så jag bakar lite. Jag bakar lite med flit för att få baka ofta istället. Det finns säkert en diagnos att ställa på mig, typ knäppmulle eller mjölskalle.


Idag tog jag fram burken rågsur ur kylen och vevade ner lite vatten och rågmjöl. Hoppar ner i soffan och blandar härligheten när familjens yngsta tittar ner i burken och säger "jag vill hjälpa, baka nu?" Tjejen var beredd att överge en film, soffan och mamman för att baka bröd! Lovande för framtiden, eller hur?

Imorgon skall jag göra ett experiment (ovanligt va?) med att låtsas glömma bort en viktig detalj, jag ska hoppa över poolishen och bara använda surdegs grund av råg. Här om senast var det så bra fart på surdegen så att locket flög av på burken.
Bara två tre timmar efter matningen nu ikväll hade min rågsur Mulle nästan dubblat sig.
Ja, rågsuren heter Mulle. Nått skulle den ju heta, den har ju varit med i två månader vid det här laget och har levererats till bekanta vid två tillfällen redan. USA exporten av Mulle dröjer ännu även om det var på gång förut. Mr Leaf - I still need your address..

Det som är lite osäkert ännu är hur mycket surdegsgrund i förhållande till degvätska jag bör använda.
För lite blir ju för lite. För mycket blir = surare bröd = ingen fara? Eller?

Dubbla mängden jämfört med ett tidigare bak med rågsuren Mulle?

Sova på saken. Kanske någon av er svarar under tiden?

Inga kommentarer: