Tomtenissarna målar med rutig målarfärg varje julafton och randig tandkräm är ett lagom mysterium ännu.
Kaviar på frukostmackan är både gott och motbjudande på samma gång. Andedräkten direkt efter en kallesfrukost kan bara en katt älska men det vägs väl upp av det oemotståndliga – sältan.
Kalles prickiga kaviar är långt ifrån vad riktig kaviar på tub är och det är också dess mening.
Första lilla centimetern på fingret säger hej till mig med en glansig yta som inte är särskilt inbjudande. Plastig på något sätt.
Väl i munnen utbrister jag “smakar som det vore färskost eller något” och det är precis vad det är. Drygt 75% av tubens innehåll är just färskost, 20% kaviar varav 4% är kaviart.
Kalles prickiga vinner min gunst på mållinjen, en lagom “orm” på mitt egna finska ruisleipä passar fin fint.
Nu väntar jag på Kalles rutiga, hoppas den kommer snart och smakar som denna – då är påläggsproblemen borta för alltid. Så sant som jag säger ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar