tisdag 16 mars 2010

Food trend blog week – silver blir till guld

Food Trend Blog Week är den första blogghändelse som förenar mat och trendbloggare i att blogga om samma ämnen under samma vecka. Målet är att initiera diskussioner kring de resultat som framkommit ur den Pan-Nordiska undersökningen och de internationella trendstudier som publicerades i RidderheimsRapporten i januari 2010.
Trendsstudierna och undersökningen är initierade av Ridderheims & Falbygdens och genomförda av Kairos Future’s framtidsforskare och bearbetade av Jerlov Kommunikation. Följ blogginläggen under veckan från andra här.

Det här blir en spännande vecka, att få se proffs och amatörer skriva om det vi foodies gillar mest – mat. Mat är inte bara ett måste i vardagen utan mycket mer spännande än så!
Food trend blog week, FTBW fokuserar på delikatesser och alla människor tycker något om delikatesser utan att direkt tänka på det.
En delikatess kan vara något väldig exklusivt, kanske sällsynt eller dyrt. Lika gärna kan en delikatess vara ett enkelt livsmedel som med rätt kärlek blir till något alldeles extra.

TransparentMitt bidrag handlar om hur den enkla maten, det som 30, 40 och 50-talisterna växte upp med, hur vi som är dessa generationers barn tycker och tänker om just barndomens mat.
För det är där det börjar – med det första matminnet.

Att det var sommar är jag helt säker på, det är då strömmingen går in långt in i skärgården för att åter försvinna efter midsommar. Den lilla ABU-röken ligger i bakluckan tillsammans med tre fiskespön i den ljusblåa Ford Taunusen. Pappa och farfar brukade fiska ihop och komma hem med hinkar fulla med strömming.
Jag fick följa med och fiska, tälja pinnar och allt det där man gör när man är liten. Tror att jag lyckade blöta något litet spö i någon bergsskreva också innan farfar började skramla med ABU-röken.
Färskt granris, fina alspån och en, kanske två sockerbitar i lådan, 4-5 nyfiskade strömmingar som ligger på rastret och ett par metatabletter (vita bränsletabletter, som man kör ångmaskiner med) i brännkammaren under. Så tändstickan. Väntan. Det kommer en lite stickande doft från springan där locket inte sluter riktigt tätt.
De silverblåfärgade romstinna strömmingarna blir till guldfärgade böcklingar.

Strömming-Böckling-TFBW-2

Jag vet ännu inte att jag är bara minuter ifrån att bli den smakjägare jag skulle bli i ett par gummistövlar i storlek <30.
Så sitter jag där med en trekantig sugrörsdricka i papplåda på berget med en nyrökt böckling i handen. Guldet har pappa eller farfar skalat av, huvudet likaså – jag äter en ännu varm böckling med bara lite salt och älskar det från första stund. Historien slutar med att alla böcklingar är slut och fler ligger i röken. Pappa och farfar hann visst inte smaka på första omgången.

Att försöka påstå nu år 2010 att böckling generellt var en delikatess för 35 år sedan är lite svårt. Men samtidigt kan man heller inte påstå att böckling var husmanskost mer än hos fiskarfamiljer och skärgårdsbor. Jag vet idag att denna sommardag för länge sedan skapade en delikatess som kommer vara en delikatess för mig så länge jag lever.

Får vi den mattrend som nu fortgår med surdeg, mjölksyrade grönsaker och allt naturligare livsmedel plus allt reko eko att accelerera något och generera några fler entusiaster som vill tänka ett extra varv, kommer livsmedelsscenen förändras.
Enkel mat blir delikatesser igen, kanske av matnostalgiska skäl – vem vet? 

Bottom up luxury om man så vill.

Inga kommentarer: